I begynnelsen varde ukke, del 3

Tredje och (hittills?) sista delen av Jonas Svenssons klubbminnen.

NYTT ÅRTUSENDE (det andra i ordningen-eller är det verkligen det…?)

Povel Ramel var sen tidigare utsedd till hedersmedlem i klubben, nu fogades Thomas Allander till den skaran. Organisation börjar visa sig, t ex har man programråd för klubbträffarna-en succé från start, medlemsmatrikel med adresslista sätts samman, websidan förändras mm.

11 aug i detta tvåtusende år ringer man från Sveriges Television och bjuder in Klubben att spela i Siewert Öholms direktsända debattprogram. Klubben ställer upp och spelar ”Vårt eget Blue Hawaii”. Annars är åren mellan festivalerna ganska lugna, alltså: mellanår!

Planer för nästa års Ukulele-Festival och hyllningsföreställning tar form, arbetsgrupper bildas.

Ingen rast, ingen ro, bara kila, bara gno, som Kronblom sa.

Vid årsmötet i januari 2001 hävs medlemsstoppet med klara majoritet efter medlems-omröstning. Motionen från Jonas Svensson bifölls, och det 15-tal som stått på kö en tid för att få komma med i klubben kan nu välkomnas in i gemenskapen. 113 totalt räknas in i mars.

Våren ägnas till förberedelser inför två stora evenemang i maj: Festivalen och en show baserad på Hans Alfredsson och Tage Danielssons produktion. Efter diverse turer med tveksamma svar erhålls till slut positivt besked från Hasse A: jag kommer till Göteborg!

Ukulele Ladies spelar också in en egen CD under våren. Eva Olivia köper en av Yngve Stoors gamla ukuleles (Olle Persson i Stockholm har en annan, inhandlad av Stoors änka). Ladiesarna åker till Blackpool i mars 2001 och spelar på konventet med George Formby Society. De gjorde ett mycket stort intryck på britterna, reflektioner över deras framförande av speciellt Formbys ”Swim little fish” har varit översvallande positiva.

 

UKULELE-FESTIVAL #3, 19 MAJ 2001

Slottsskogsteatern i Slottsskogen börjar kännas som hemmaplan nu. ”Vår arena”, så att säga. Vädret var fantastiskt, publiken och artisterna också. Ett i stora delar likartat uppbåd av spelemän som förra gången det begav sig. UkuleleBandet inleder, sen kommer en nykomling; Ray Bernard, som 1961 var med och grundade George Formby Society.

Ray är en riktig entertainer, och det märktes. Anders Edén från Halmstad, Ukulele Kids från Nytorpsskolan i Göteborg tog vid.

Sen överraskade Galenskaparnas Anders Eriksson med att uppträda tillsammans med Knut Agnred och Per Fritzell från After Shave, ackompanjerade av Den Ofattbara Orkestern. Det här är proffsunderhållning absolut. Anders spelade bl a ”Skinnskallen”, en Formbylåt med mycket rolig svensk text av hans (Anders alltså) broder Claes.

Anders fick också motta klubbens pris som ”Årets Glädjespridare”. Välförtjänt, då han idogt uppträder beväpnad med ukulele, i den ena föreställningen efter den andra. Andy Eastwood var tillbaka, till publikens förtjusning. Kent Schönström, Stefan Engström (Sthlm), Remco Houtman (Holland), Ukulele Ladies. Ny holländare på scen: Gerard Kuster, kallade sig ”Ukulele Ike”, icke att förväxla med original-Ike som bl a sjöng in When you wish upon a star för länge sedan. Gerard spelade jazz på sin 120-grams Kumalae-ukulele med flinka fingrar.

Jonas Svensson tillägnar en låt till Djurskyddsföreningen: Tom Lehrers ”Poisoning pigeons in the park” (festivalens enda vals), Janet Grootoonk, från Holland, men nu boende i Gbg spelar sin obligatoriska ”Too busy”, sen en jazzduett med Jonas. Sen spelar Markus Berg, Lars Persson och ”eldsjälarna”J i Brandbandet. Så småningom avslutas allt under buller och bång med ”When you´re smiling” och ”Five foot two”.

Efterfest på Oceanen vid Stigbergstorget, med mycket speleri. Kanonfest!

Dagen efter improviseras en s.k. ”workshop” i Bingolottos lokaler av Hans Friberg och Jonas Svensson. Remco H och Gerard K från Holland deltager, ett antal av klubbmedlemmarna kommer också dit för att förkovra sig. Ray Bernard förevisade olika sätt att spela ukulele och hjälpte till att justera instrument. Andy E spelade och berättade om sin spelteknik. Anders Eriksson hade med sig sin filmkamera för att dokumentera det som fanns intressant. Fast även han ställde sig upp och spelade den tokroliga ”Skinnskallen”. Och återigen skrattade vi åt den roliga texten. Efteråt ställde sig Ray Bernard upp, han kände ju lätt igen originalmelodin från George Formbys ”They laughed when I started to play”. Han sa: ”Jag förstår inte vad han sjöng, men jag förstår att det var något skojigt. Det var länge sen jag hörde folk skratta åt texten i en Formbylåt. I England så kan de låtarna sen länge, men så som ni skrattade har ingen gjort på många år. Underbart att höra!”

 

HASSE & TAGE GREATEST HITS, Stenhammarsalen 31 Maj 2001

Årets specialföreställning kunde inte samköras med festivalen, så den blev senarelagd.

Många H&T-låtar framfördes + några sketcher/dialoger, i en mer eller mindre fullsatt Stenhammarsal. Galenskaparnas Claes Eriksson läste dikter av H&T, Anders Eriksson spelade bl a deras svenska översättning av George Formbys ”Leaning on a lamp-post”: Madrassen. Ukulele-Bandet körde Ett glas öl, medan föremålet för showen, Hasse Alfredsson -som satt i publiken- fick sig ett glas serverat, varpå han skålade med alla i publiken.

In Vocatio sjunger som vanligt glänsande, Västkvarten med Anders Hultman på ukulelebanjo framförde en nätt och jämnt rumsren, och inte alltför politiskt ”korrekt”, version av ”Kärringar ska hållas kort”, Hasses egen text baserad på melodin till George Formby´s ”Mother, what´ll I do now?”.

Men nog saknade vi en Lindeman-sketch? Och elektricitets-visan?

 

2001-2002 – FÖRÄNDRINGAR OCH FÖRBÄTTRINGAR

Efter sommarens begivenheter har medlemsantalet nu förökat sig till 137. Ännu ingen fara för medlemsmötena, ett femtiotal kommer i snitt till en lokal som tillåter max sjuttio närvarande.

Däremot säger Medborgarskolan upp samarbetsavtalet pga att antalet överstigit deras toleransgräns på 100. Styrelsen tar upp jakten på ny partner, som mynnar ut i nuvarande engagemang från Studieförbundet Vuxenskolan.

Ann Rudenbrandt, som under ett verksamhetsår avlöst Nimrod de Broen som ordförande, väljer att inte låta sig omväljas. Margareta Jansson tar över redaktionsposten för UkuleleBladet och förser oss med en medlemstidning i ny design. Nimrod blir återigen ordförande vid årsmötet i januari 2002, där klubben firar sin femårsdag, för övrigt ett otroligt kort möte! Festen lockade förstås.

Marsmötets tävling om ”bästa-egna-text-till-Oh-Susanna” vanns av Jonas S, som med sex tonartsbyten satte myror i huvudet på många.

17 April anordnar klubben ”Povel-Pytt” i samarbete med Visans Vänner på Kustens Hus.

Povel-fanatikern Bill Friman var närvarande vid denna spelning, och efteråt gick man tillsammans ut på lokal och åt…pytt i panna!

Klubbträffarna rullar vidare med programråd, malajer, kvällens artist, klubben överraskar och så vidare. På senvåren åker en gäng som brukligt är sen några år tillbaka på helgläger, det har varit antingen till Gullholmen eller Käringön. Ingrid Bröms drar igång pubaftnar som en vidareutveckling av de George Formby Society-träffar Jonas Svensson sporadiskt har ordnat.

Christel Berver blir studieombud och hanterar kurser i klubbens regi. Under hösten börjar en festivalkommitté att bildas, där Christels andra hälft Christer Andersson blir ”festival-general”.

20 november ställer klubben till med en konsert på Redbergsteatern kallad ”100% ukulele!”.

Ca 100 pers bevittnar medlemmar i klubben framföra egna och andras alster, med Bengt Witte från Studieförbundet Vuxenskolan som konferencier.

2003, och klubben rullar på. Den fjärde festivalen ska framföras i maj månad, med allt vad det innebär. Ca 150 medlemmar finns registrerade, fler kommer till, delvis tack vara internetsidan. En tredjedel av medlemmarna är män, och, ja, två tredjedelar är det inte.

Pubaftnarna flyttar från Restaurang Minus till Café Kom på Olivedalsgatan.

Ukulele-tillverkaren Bruko från Tyskland har haft en stor andel av marknaden i Sverige, men nu börjar affären Jam att massimportera asiatisk-tillverkade ukuleles som säljes för 999 kr för 6 st inklusive fodral. Och som de säljer! Containervis, både i Göteborg och Stockholm. Mycket simpla instrument är det, men nybörjare startar sällan med kvalitetsgods, det brukar komma senare.

UKULELE-FESTIVAL #4, 24 MAJ 2003

Som brukligt är startar festivalen dagen innan med en Aveny-parad. Denna eftermiddag har vi dock för en gångs skull vädrets makter i allra högsta grad emot oss: det regnar. Så ända in i bänken mycket. En rask paradering och huvuddelen av spelandet tilldrar sig på Jameson´s pub istället, som förvandlas till ett ukuleleri utav dess like.

Festivaldagen och SMHI utlovar regn. Kommer publiken då månne? Kvarten före showstart och det är ont om trängsel. Men helt plötsligt så strömmar publik till en masse. Riggade i regnkläder och mössor och paraplyer så besätts varenda ledig plats och lite till.

Ukulele-Bandet spelar upp och konferenciern, klubbens egen Hans Friberg, tar av sig kavajen och visar sin Hawaii-skjorta. Småkyligt blir det och snart regnar det på som bara den.

Ny engelsman närvarande; John Croft från George Formby Society.

Nytt bakgrundskomp har vi år: Andreas Wirdemo ståbasar och Johan Almqvist trummlar. Ukulele Kids från Hammarkullen är årets barngrupp, därefter utses årets glädjespridare, som efter omröstning i klubben blev Östen Eriksson. Östen brukar uppträda med gruppen ”Östen med Resten”, men här får han klara sig själv. Och det gör han galant, med eller utan ukulele så spelar han, sjunger och berättar historier. Kul kille från en liten ort utanför Hudiksvall.

Galenskaparen Anders Eriksson rushar in, de skall spela de sista två föreställningarna av sin show senare på kvällen på Lorensbergsteatern, så han har begärt att få gå på tidigt.

Eight Strings är en grupp ungdomar från Veddige, två banjoukkar och komp till det. Ukulele Ladies, Mimmi & Nimrod fortsätter sen. Ray Neal från England (var med redan 1997, nu är han åter) tar över. Regnet faller, men Ray dansar omkring på scenen, sjudande av spelglädje. ”Singing in the rain”, jublar han när han steppar med paraply i handen.

4 Ukulele kallar sig en damkvartett från Lindesberg som spelar ett par låtar, sen kommer klubbnestorn Kent Schönström, följd av mycket unge Pontus Bertling. Ett smakprov från Flygmalajen Show –obligatoriska hiten Get cracking- följs av makarna Ulf & Ewa Leyman, och sen återser vi Östen Eriksson. Ukulele-Bandet en gång till och så blir det allspel, allsång och avslutning på en dyblöt festival. Mycket roligt att så många människor kom trots det jämmerliga vädret. Marken kring bänkarna förvandlades till gyttja, men alla tycktes vara belåtna ändå. Fantastiskt! Efterfesten var strukturerad och organiserad. Diverse nya konstellationer kreerades enkom för denna kväll, Elvis-imitatörer, jug band och lite annat smått och gott.

Text: Jonas Svensson
Bilder: Stillbilder från  Kent Schönströms filmkamera